English version

Svenska

25-Feb-2004 -- Klockan 7.00 är vi klara för att åka på vår utflykt och hitta Punkten... som ligger 25 km fågelvägen från Addis. Vi åker genom Addis Abeba i morgontrafiken. Det är mest trafik in mot stan men vi är inte ensamma om att försöka ta oss ut ur stan i detta myller av bilar, åsnor, människor och ursäkta mig, lite halvtokiga taxi chaufförer som verkat tro att de har gatan ensam och att alla ska väja eller bromsa för dem. De större taxibilarna, Toyota bussar och överbyggda pickuper kallas faktiskt allmänt för the blue donkeys, dom är alltså blå och vita...

Vi åker österut och hittar en väg som stämmer rätt bra. Den allmäna vägen verkar ta slut men Emma, som kör; stannar och frågar och de säger att vi kan åka ganska långt på den jordväg som vi ser. Vi skumpar fram och husen tar slut och vi är ute ur stan. Det är kuperat och vackert även om det denna årstid är ganska torrt och brunbränt. Åkrarna där det vuxit bl a teff eller bönor har skördats och vi kan se att det är stora områden. Efter ca 25 km blir vi stoppade av beväpnade vakter. Emma pratar med dem och försöker förklara men de står fast vid sitt beslut. Sen visar det sig att vi skulle kunna få tillåtelse att ta oss ytterligare ca 5 km men sen inte längre, men då utan bil. Okey säger vi, och gör oss beredda att gå istället och kanske kunna komma de 11 km som vi har till Punkten. Vakten beslutar då att följa med oss och vi gör oss klara att gå. Men då går det helt plötsligt bra att ta bilen. Vi kör vidare och spänningen stiger för vägen går i rätt riktning och kilometerna minskar stadigt. Efter ca 5 km så måste vi lämna vägen för det är förbjudet att åka längre. Så vi svänger in på en ännu mer obefintlig väg och Emma gör det utmärkt bra att manövrera Landcruisern mellan stenar, diken och hundar.

Vi är 5 km från punkten när vi tror att nu är vägen slut, för det kommer ett djupt dike med vatten. Vi stiger ur och börjar gå men en man kommer springande och säger att det finns en passage en bit längre bort. Han springer före bilen och snart har vi tagit oss över på andra sidan. Vi fortsätter och kommer som närmast 4 km, sen är det bara att stiga ur och gå. Vi undrar allt vad vår guide tänker för han har inte frågat vad vi ska göra och vi har inte berättat för att vi tänker att han då kanske säger nej. Men onekligen verkar han ryckas med av vår entusiasm och skrattar både nu och då. Han kan prata det lokala språket för detta område, vilket gör att han hälsar och är artig mot de vi går förbi. De är jordbrukare som är ute och arbetar på sina fält.

Vi kommer fram och David börjar att leta efter den exakta punkten. Efter en stunds letande så har han funnit den och det blir att fotografera. Vi pustar ut och tar lite vatten och sockerkaka innan vi går de 4 km tillbaka till bilen. Förutom spänningen att hitta punkten så fick vi en skön promenad i den vackra naturen. Vi kom tillbaka till Addis vid ett-tiden, utflykten tog alltså 6 timmar.

English version

25-Feb-2004 -- Seven o'clock in the morning we were ready to go on our trip to the point which is 25 km far (as the crow flies) from Addis. We went through Addis Ababa in the early morning traffic. Most of the traffic was toward the city, but we were still not the only ones wanting to leave the city through the throngs of cars, donkeys and people, and I hope you don't mind me talking about taxi drivers who drive like crazy and act like they are alone on the street. Everybody has to turn and brake to avoid an accident with the taxis. The Toyota busses and the pickups have got a common name: "the blue donkeys".

We were driving eastwards and the roads followed the compass quite well. The permanent road ended but Emma, who drove, was asking people along the road, and they said it's possible to drive quite a bit further along the dirt track. The car was bouncing along as we left the town behind us.

We were driving through the mountains and valleys and even if it's dry, it's really beautiful. The fields where the local grain, teff, and beans had grown, were empty now. After about 25 km we were stopped by armed guards. Emma tried to explain what we would like to do but they didn't want to let us go further. We got ready to walk the remaining 11 km to the point, and one of the guards were going to join us, but then suddenly they changed their minds and gave us permission to drive with the guard coming along! After about 5 km we left the road and now we had to drive off-road.

Once again we decided to walk and now there were 5 km left. We had met a small river that the car couldn't cross, but suddenly a man runs up to us and tells us there's a ford a little further up. He ran in front of the car and after a short time we had crossed the water. With just 4 km left to the point, we finally had to leave the car and start walking.

We wondered what our "guide" was thinking about stupid foreigners walking straight out on the field with the compass to guide us. He did not ask what we were going to do and Emma decided not to tell him before we came to the point. It seemed like he enjoyed the trip anyway because he was smiling and greeted the farmers working on the field. It was good to have him along, because he spoke the local language, Orominja.

We reached the point and David had to search a while to get the exact coordinates. We were taking photos and celebrated with water and Swedish sugar cake. After a short break we walked back to the car. Apart from the excitement of finding the point we had a nice walk in a beautiful landscape. After 6 hours we were back again in Addis Ababa.